fredag 11 september 2009

Saker jag undrar över... 2. Om borrning

En människa lär sig väldigt många svåra saker under sitt liv. Redan vid ettårsåldern lär hon sig, som genom ett mirakel, den svåra manövern att gå och att börja göra sig förstådd genom att forma läpparna till de första orden. Sen lär hon sig att gå på toaletten, att skilja på debet och kredit (efter väldigt mycket möda) och att ta bort svåra fläckar från känsliga textilier.

Men det finns en sak som är som omöjlig att lära sig: Att borra.

Så ofta som man skulle behöva kunna utföra just detta, borde det faktiskt lagts in som en medfödd förmåga hos varje människa. Men, nej då! Istället är det som överjordiskt svårt att borra ett endaste litet hål i en vägg. Och det hjälper inte att man införskaffar det allra senaste tekniska hjälpmedlet - borren som får fritidssnickare att dregla av habegär.

Nähä, då. Där står man och fånglor på borr och vägg. Livrädd inför bara tanken på att trycka på startknappen. Och i det läget har det ingen som helst betydelse att man under en smärre livstid sett Äntligen-Hemma-Martin , Room-Service-Mattias och Torpar-Ernst borra sig in i trä, metall, betong och ...imponerade folkhemshjärtan. Det lär ju knappast vara en slump att det särkilt är borrningsmomenten som ägnas extra uppmärksamhet av filmteamen. "Beskåden detta mirakel", liksom.

Alltså, varför ägnar sig inte genetikforskare åt att framställa en borrnings-gen!?! Det är ju precis vad den materialistiska nutidsmänniskan behöver. Jag byter gärna till mig den mot jaktinstinkten, något jag har föga användning av under mitt liv som stadsboende vegetarian. Jag ägnar ju faktiskt avsevärt mer tid åt att titta i inredningstidningar än att skåda boskapshjordar vid horisonten.

Så, snälla, please... Ge mig denna gen snart! Så att jag kan sätta upp den/det där snygga badrumsskåpet/vägghyllan/konstverket/spegeln (som skaersättadensomföllnerochkrossadesförattjagbarahängdeuppdenpåenynkalitenxkrok) och allt annat som lutar sig mot mina väggar i golvnivå. För det ser alltmer ut som om mitt hem inretts för Nils Karlsson Pyssling, istället för en människa - som uppgivet tomglor på en väldigt naken, till synes ogenomtränglig vägg.


Varma hälsningar från
Kontakt önskas med hjälpsam Homo Sapiens Snickariensus


PS. Och... nej då! Jag tror inte att denna brist är könsrelaterad! Till exempel är mannen-i-mitt-liv ungefär lika paniskt rädd för att borra som jag. DS.





1 kommentar:

  1. Ha ha - mitt i prick! Jag har efter snart två år fortfarande inte fått upp gardinstången i köket - det behöver borras nämligen. Har försökt på alla möjliga sätt men lyckas bara förstöra målningen. Finns det inga firmor man kan anlita för väldigt små , men ack så avgörande tjänster?
    Skönt att inte vara ensam i alla fall!
    Kramar från Rosa

    SvaraRadera