söndag 27 september 2009

Saker jag undrar över... 3. Om billarm

Varför i h-e har man billarm om man inte bryr sig när det går igång?

Jag bor på en väldigt lugn gata... trodde jag när jag just flyttat hit. Men som ett tillvarons "efter sol kommer regn" eller "allt har sin motsats" eller "det svarta i yin-och-yang-symbolen" eller... ja-ni-fattar... så förekommer det osannolikt ofta att ett billarm får tokspel just på denna gata. Och det är alltid på natten. Och det är aldrig någon som gör något åt saken.

Så, varför har man billarm om man...
1. är döv eller så allvarligt rörelsehindrad att man aldrig någonsin kan lämna sitt hem...
2. sover i ett rum inåt gården... eller i ett ljudisolerat skyddsrum som är placerat sju meter under källarnivå...
3. vill slippa bli hatad av 138 människor, 23 hundar och två nervösa hamstrar - samtidigt! (Eller hur många som man just den natten, beroende på hushöjd och antalet olyckliga nattgäster, utsätter för tortyren att gång på gång bli väckta så fort de lyckats somna.)

Och aldrig att man ser någon som helst anledning till att larmet gått igång. Gatan ligger alltid lika folktom och öde. Så larmet måste ha startat på grund av...
1. ett fallande löv...
2. den lätta vindpusten som burit dit ovanstående löv...
3. ett uppmärksamhetsbehov som föranletts av att bilen inte fått tillräckligt mycket uppskattning sedan mörkret gjort den mindre synlig - för det är nästan alltid en Mercedes Benz eller någon annan lyxbil med glänsande guldlack (alltså en sådan där bil som fullkomligt överöses med suktande blickar dagtid).

Om då någon annan än bilägaren ringer polisen, så lär det inte vara för att anmäla ett pågående bilrån. Utan för att rapportera ett fall av störande av allmän ordning/förargelseväckande beteende/hemfridsbrott och således anmäla bilägaren för detta.

Men det skulle också kunna röra sig om det som rubriceras som anstiftan till brott. För i det läget, när man för sjuttielfte gången fullkomligt ursinnig kastar sig upp ur sängen på grund av biljäkelns högljudda tjutande, då är man farligt nära att rusa ner på gatan med vadsomhelst som är stort och hårt och duger som tillhygge. För att äntligen få tyst på fanskapet, en gång för alla!

Det enda som då stoppar en från att bli en bilvandaliserande ligist är risken för att man med största sannolikhet redan vid första slaget sätter igång billarmet. För sjuttitolfte gången.

1 kommentar:

  1. Hej
    Hittade dig via google och vidare till familjeliv. Jag var på jakt efter en dikt. Du har skrivit så fina dikter som man kan använda vid många olika tillfällen. Tyvärr får du inte "credit" för dina vackra ord. Ett tips från mig som jobbar med internet är att du skapar en enkel hemsida där du lägger upp dina dikter. Så när man söker på tex "dikt till syster" eller "dikt om barn" på google så hittar man länken direkt till din hemsida. Då skulle du säkert bli mer känd för dina dikter och man skulle skriva ditt namn om man använder dikterna på kort tex. Jag tror många söker på detta sätt och det saknas verkligen hemsidor med dikter som man kan använda.
    Tack för fina dikter iallafall!
    Vänliga hälsningar
    Anette Paananen

    SvaraRadera