onsdag 25 november 2009

Jetlagpotatis och komockor (OBS! Inget recept!)

Jag har varit i Indien, det är därför jag inte skrivit på ett tag. Det blev liksom så svårt ("svart") eftersom tangentbordet där saknade å, ä och ö. Det räckte med att jag skrev på Facebook att jag "halsade kossorna", sen en vän bett mig hälsa dessa strandens märkligaste soldyrkare, och att jag hade fått "en slang av magsjuka", något som för övrigt kan ha orsakats av just tangentbordet, som är den skitigaste plastartikel jag nånsin sett - det såg faktiskt mera ut som om det var tillverkat av... komocka!

Anyway, sen jag kom hem för ett par dagar sen har jag lidit kopiöst av jetlag. Antar att det drabbar mig extra mycket denna gång för att jag kommer hem i november, årets absolut mörkaste månad. Det är ju natt precis hela tiden!!!

Tidsförvirringen har också gjort mig till en usel kock. Jag var så otroligt sugen på mandelpotatis när jag kom hem... Men först kokade jag sönder de oskalade knölarna till en oaptitlig gröt, även den rätt lik en komocka, faktiskt. Nästa gång ugnsbakade jag klyftor tills de var absolut novembersvarta. Sen gav jag mig den på att fixa det, så jag kokade en soppa ...som självklart brände fast i botten så att den blev lika oätlig som det andra.

Jag må ha legat av mig som kock under veckorna i Indien, bortskämd som jag blev av all fantastisk restaurangmat (och tanketrög som jag blev av all sol) men saken är den att jag inte har landat här ännu. Det kanske ser ut som om jag är hemma, men min kropp tror uppenbarligen att jag fortfarande är i Indien. Och jag förstår den fullkomligt, så livsfientligt som det är att vistas i detta ständiga mörker.

Så nu har jag ständig bevakning av sistaminutenresor till Indien, eftersom jag känner ett trängande behov av att återföra min kropp till dess rätta element: eld/sol, jord/sand och vatten/hav... för att inte tala om luft! Att jag inte längre lever mitt liv utomhus känns bara så fullständigt onaturligt.

Jag är en kvinna under påverkan - tro mig, jetlag i november är lika farligt som vilken nätdrog som helst - och jag känner inte alls igen mig själv längre. Det gamla uttrycket "gå i barndom" ter sig alltmer passande som beskrivning på mitt tillstånd.

Igår köpte jag till exempel en buddha, helt klädd med glittrig illgrön plysch. Och idag har jag köpt en till turkos dito. ...??? Jag går och lägger mig klockan åtta och vaknar vid tre. Och jag har blivit rädd för potatis.

Samtidigt är potatis det absolut enda jag är sugen på... ironiskt nog, eftersom potatis behöver mörker, ja, rentav kräver ständigt mörker för att må bra... men jag vågar inte jetlaga den igen! Nä, det får bli rårivet idag... eller vad säger jag, inatt, menar jag. För nu är det visst natt igen, eller om det är det fortfarande, för någon morgon har jag inte sett sen jag lämnade Indien.


Elementära överlevnadstips för bortskämda nyhemkomna turister mottages tacksamt.
Svar till
"Dagens (läs Nattens) i-landsbroblem"


PS. Somnade ifrån min lilla hög med råriven potatis, och när jag vaknade till igen hade även den förvandlats till något som liknade en komocka. Men jag ger inte upp... ännu. DS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar