söndag 10 januari 2010

La Gomera... Del 3. Ett paradis för fler än tillfälliga turister

Visserligen lämnade jag La Gomera för nästan två veckor sen, men den extrema kylan gör att jag liksom ändå dröjer mig kvar där. Denna illusion underlättas av den nästan tropiska värmen i min lägenhet (med element som gassar på för fullt om jag inte helt stänger av dem) vilket innebär att jag kan fortsätta gå omkring barbent i min sommarkjol. Om jag bara håller mig inomhus.

Ut går jag däremot helst inte igen. Inte förrän det börjar droppa från yttertaket. Tog nämligen en promenad häromdan, och jag misstänker starkt att kylan förvandlar mig till elförstärkare. Tecken på detta: pipande näsa, fotsteg som knarrar med ett antal decibel, helt elektriskt hår och när jag sen tog av mig ytterkläderna sprakade det om mig!
...

La Gomera, ja... Så här är det: Om man som pensionär vill gå klädd i leopardmönstrade tights (alternativt orangegröna haremsbyxor med bjällror), kort knallrosa kjol och psykedeliskt mönstrad tunika kan man flytta hit och smälta in i mängden. Särskilt om man dessutom talar tyska och har ett oemotståndligt behov av att sola topless!

La Gomera är nämligen (ytterligare) en uppsamlingsplats för övervintrade hippies. Och då talar vi om ett mycket stort antal vintrar.

Här finns tanter och gubbar med hår som vissna tulpanbuketter (hjälpligt fasthållet av broderade pannband) och med tatueringar som rasat ihop sen länge - för jag kan inte tro att man på allvar valt att tatuera sig med spridda insektssvärmar och övergivna skatbon.

En del av dessa färgsprakande övervintrare har öppnat butik där de säljer indisk rökelse och thailändsk batik. Och ett antal något sämre lottade individer driver omkring som uteliggare. Men om jag någon gång hamnar i det läget vill jag göra det på La Gomera, detta paradis för friluftsboende!

Faktum är att när jag hittade min superbilliga resa slogs jag av tanken att tipsa uteliggarna här hemma om saken. Visst, det är säkert långt ifrån alla som skulle kunna hosta upp en femhundring till biljetten, men någon kanske skulle kunnat leva livets glada dagar och nätter i ett mer gynnsamt klimat. Åtminstone för en tid.

Jag tänker särskilt på en ovanligt företagsam uteliggare som under en tid parkerade sig innanför en av stans köpcentrumentréer. Han satt på ett trasigt täcke, den solkiga 80-talsjackan hade inte ens Myrorna tagit emot, och framför sig hade han den sedvanliga slitna kartongen där man kunde donera pengar. Men det uppseendeväckande var att han delat in kartongen i två fack, där han vingligt textat "MYNT" respektive "SEDLAR".

Jag vet inte hur väl han lyckades hålla ordning på givandet, och vad som hände de stackare som råkade lägga fel. Men jag vet att han tackade nej till en nyinköpt bullpåse som någon erbjöd honom. Det tycker jag är fint på något vis. Han skötte sitt tiggeri med både värdighet och kaxighet.

Hade han suttit där för någon månad sen, hade det varit kul att överraska honom med en resa till La Gomera. Han skulle verkligen platsa där... Däremot hade ju inte biljetten platsat i hans kassasystem, så jag är förstås inte säker på att han hade accepterat en sådan gåva.

Hoppas bara att vargavintern, som råder här och nu, inte har fört honom (utan returbiljett) till ett helt annat paradis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar