onsdag 24 februari 2010

En konspirationsteori full med snömos

Jag har fått mitt lystmäte när det gäller julkortsvyer för åratal framöver. Snöstormarna har förvandlat stans samlade hustak till ett fjällandskap, och det råder allmän lavinfara – mitt i stan! När det pinade som värst i lördags pulsade jag och ett par vänner genom snödrivorna på stan. Vi skulle på lokal och roa oss men vi kände oss mera som de där barnen på Frostmofjället.

Snön begraver cyklar och bilar, staket och häckar… Alla gränser vi människor satt upp är helt utsuddade, och vi skottar för glatta livet. Men vi hinner knappt komma in förrän snön varit där och täckt över alla våra spår. Och vi kämpar på, med våra bara händer i vårt anletes svett, tills klirret från istapparna som bildas i håret är allt vi kan höra i det ljuddämpande snötäcket.

Allt är vitt så vitt jag kan se, som ordvitsaren Jonas Hallberg säkert skulle uttrycka det.

Naturen håller på att ta över, och inne i matbutiken känns den där polarbröd-renen plötsligt helt naturlig, inte bara till sin storlek. Nu är det allt det där andra, det inplastade och inplåtade, som känns fel och konstlat. Liksom torgen med sina märkliga fontäner och gallerior.

Men låt er inte luras av de lantliga vyerna med solglittrande snö och pratet om att det minskar depressioner. Det till synes så julstämningsfulla är inte så oskyldigt som det verkar. Snart, mycket snart, har naturen tagit ut sin rättmätiga hämnd för att vi täckt över den med asfalt och betong. Det pågår ett krig därute. Ett snökrig värt namnet!

Alla är vi mer eller mindre insnöade vid det här laget. Och en efter en drabbas vi av snömos i hjärnan. Jo, jo… det är sånt som kallas biologiskt krigföring.

Att båt-, flyg- och tågtrafiken lamslås är bara början av en välplanerad strategi, och all den där snön vi bombarderas med kan faktiskt vara förtrupperna till… Ta da! Den Stora Syndafloden! Att inleda det hela i form av snö är ju ett genidrag: Syndafloden goes under cover, innan vårfloden tar vid. Vårflod? Ha! Det kan man ju försöka inbilla sig. Nä, nä! I år kommer den att dränka allt, eftersom all snö i ofruset tillstånd kommer att förvandlas till Niagarafallen XL, fast på tvären.

Men… nu finns det ju tack och lov personer som har fattat vad som är på gång. Och då menar jag inte Jehovas vittnen, som tror att det räcker att man går runt och delar ut sladdriga tidningar med otidsenliga barnboksillustrationer för att man ska klara sig. Nej, de här personerna är rustade till tänderna. Jag har nog sett dem nattetid. Hur de, när alla andra sover, kämpar mot snömassorna med skräckinjagande monstermaskiner, typ stridsvagnar, som skyfflar ihop och sprutar upp snön på lastbil efter lastbil… som sen transporterar bort lass efter lass till de hemliga snötipparna. Innan den här vintern hade väl gemene man inte ens hört ordet snötipp. Men nu har det läckt ut att de finns och att de dessutom snart är överfulla!

Snö tillhör plötsligt gruppen farligt avfall, men någon avstjälpningsplats i ett u-land är inte att tänka på i det här fallet. Våra dagar är räknade… och nu är goda råd dyra, för just nu har det börjat droppa därute. Så se upp för anfall med tungt artilleri! Och det är ändå bara början av vad som komma skall…

Då och då under vintern har jag passerat småbåtshamnen, och inne bland de uppställda båtarna pågår alltid en febril aktivitet under ett av de större presenningstälten. Det bankas och svetsas så det slår gnistor, för där kämpar tydligen en människa som fattat vad som är på färde. Och jag satsar min sista snöskyffel på att han är en av knappt tusen lyckligt lottade svenskar som bär det i dessa tider så åtråvärda namnet Noa.

1 kommentar:

  1. Underhållande! Jag smålog hela tiden då jag läste. Du får ihop det. Att det var Syndafloden som var på G hade jag ingen aning om men nu förstår jag.
    Kram på dej!
    annika

    SvaraRadera