onsdag 17 mars 2010

Allvarligt talat… om skratt

När jag gick i skolan hade vi roliga timmen. Den behövdes för att man skulle orka med allt det andra, allvarliga.

Än idag har jag samma behov, och än idag infaller roliga timmen på en fredag. Det är då mitt favoritradioprogram Spanarna sänds. Den stunden är helig för mig, jag svarar inte ens i telefon, och så har det varit de senaste 20 åren. Från början var programmet verkligen en rolig timme långt, sen kortades det ned till en halvtimme men efter ramaskrin från fansen är det numera på trekvart. Tidsmässigt alltså, annars är det väldigt genomtänkt.

På en lyckad tjejträff finns det både skratt och allvar och det pendlas lätt däremellan. Likadant är det i alla goda relationer. Och min morgontidning måste innehålla en del texter som uppväger allt det tunga, svåra som rapporteras från världens alla hörn. En bra kåsör är guld värd för en tidning, det har tidningsmakare alltid känt till. Ända tills nu, verkar det som.

Min lokala morgontidning sa upp sina externa kåsörer, fantastiska skribenter som Marie Carlsson och deckarförfattaren Anna Jansson, med motiveringen att man ville bereda plats för annat i tidningen. Och vad hände? Jo, Nerikes Allehanda blev Nerikes Enahanda. Att den blivit så trist så att klockorna stannar är en underdrift. Sen undras det varför tidningen förlorar så många läsare… och jag blir helt klart snart en av dem efter 30 år som prenumerant.

Dagens Nyheter har ju den anrika sidan Namn och Nytt. Men nu går det rykten om att sidan ska bantas, vilket resulterat i en snabbt växande protestgrupp på nätet. Jag hör till dem som värnar om den men NoN var absolut roligare på Ingemar Unges tid, när den befolkades av riktigt roliga kåsörer. Numera skrivs det mest om fåglar och fäbodar. Just det är lite väl mossigt för mig. Och så görs det små obegripliga försök till ”oneliners” som:
”Pensionssystemet kirr i kassan.”(?);
”Skolpengen som slant.”(??);
”Pengarna eller portföljen? Såfan heller.”(???)
Allt är exakt återgivet från DN 2010. Kanske är det kul om man är ekonom, vad vet jag, men jag fattar ingenting.

Kanske är jag inte som folk över huvud taget. Saltön som sänds på svt är ju en omåttligt populär serie. Men den går ju bara inte att ta på allvar för någonting. Jag såg det första avsnittet och då skrattade jag verkligen. Jag vet att Saltön inte utger sig för att vara en komedi, men det blir faktiskt väldigt kul när manus saknar innehåll, skådisarna saknar regi och det hela saknar genomtänkt klippning och allt annat som annars är brukligt vid en dramaproduktion.

Det som är roligt och smart är utrotningshotat, trots att det är så smart att vara rolig även i ett mer seriöst sammanhang. Min favoritspanare Sissela Kyle är en av få som kan den konsten, se bara hur briljant hon tog sig an de sju dödssynderna på svt. Därför ska jag snart se om hennes föreställning Dina dagar är räknade för andra gången. Live, på en scen nära mig, som en vårlig injektion av livskraft. En rolig timme då och då är helt enkelt en livsnödvändighet.

Du blir vad du äter, sägs det. Det som kommer in är det som kommer ut, alltså… och jag är helt utsvulten och utarmad på roligheter just nu. Så till dig som orkat ta dig igenom den här texten (som jag själv nästan tråkats ihjäl av att skriva ned) vill jag säga: förlåt för att den är så trist skriven men jag är helt enkelt inte på så bra humör just nu. Veckans roliga timme är trots allt bara en gång i veckan och nu är det två långrandiga dagar kvar till fredag.

Men till dess kan ju både du och jag klicka på favoritlänken här till vänster. Marie C är smart och rolig så ofta hon kan och garanterat varje torsdag, precis som innan NA tog bort hennes spalt. Vissa traditioner ska man helt enkelt inte rucka på, särskilt inte de som får oss att skratta – även om de inte fyller upp en hel timme.

….

Några andra, mer filmiska guldkorn att skratta åt är:
Landet Brunsås på svt play, särskilt avsnittet där Erik Haags son Dino ska vänjas vid att äta lever.
Åh, Herregud på svt med en annan av mina favoritspanare Jonas Gardell. Särskilt hans predikan på temat ”Kom ketchup så går vi”.
Christine på kanal 5 med Julia Louis-Dreyfus från Seinfeld i huvudrollen (sänds sent på tisdagskvällar och går inte i repris, helt enligt tidens dehumoriserande tecken ).
Black Books en hejdlöst kul teveserie om en ytterst motvillig bokhandlare (finns att köpa som dvd-box).

Andra tips emottages tacksamt!

:-D

3 kommentarer:

  1. Jisses! Man bugar och tackar och rodnar :-) ...

    SvaraRadera
  2. Jag har aldrig en speciell Roliga Timmen på fredagar...vi har roligt för jämnan. Klart att man inte ska samla ihop det till en lite stund. Det ska vara kryddan varje dag.
    Men du Siv...jag hade trevligt ♥ då jag läste ditt inlägg.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag såg den här första Twilight-filmen och skrattade så jag grät. Uselt, melodramatiskt och bisarra könsroller som bara hormonstinna tonåringar kan finna attraktivt.

    SvaraRadera