måndag 29 mars 2010

Att sova är ingen barnlek

...såvida man inte är ett kolikbefriat spädbarn förstås. Eller en tonåring. Eller en katt… Eller den där tjejen jag var ute och tågluffade med när jag var ung. Under en nattlig resa på ett italienskt tåg var det så tjockt med folk och fä att vi klämde in oss i ett litet tvättrum för att åtminstone få ståplats. Där hängde min vän upp sig i sin jacka på en krok, sen somnade hon tvärt. Gud så imponerad jag var... och avundsjuk.

Själv har jag alltid varit rätt störd när det gäller sömn och numera tillhör jag en grupp som definitivt sover hellre än bra: kvinnor i klimakteriet. Vi som vallar istället för sover om natten. För er som inte är så insatta i just den problematiken kan jag berätta att det inte nödvändigtvis betyder att vi är uppe och vallar kor i månskenet. Inte heller får, som man ju annars rekommenderas att räkna vid sömnsvårigheter. Nej, en vallning är som att få en blixtsnabb släng av en tropisk febersjukdom. Nattetid fungerar den utmärkt som opåkallad väckarklocka med randomfunktion. Vallningen varar mindre än en minut men resultatet kan ändå liknas vid att man fått sig en omgång med trädgårdsslangen och man somnar definitivt inte om på en kafferast.

Förutom det tillhör jag också gruppen grubblare, eller ”visomliggervaknaochfunderarpåalltifrånhurvärldsproblemenskalösastillnärvardetnujagskrevuppnästatvättid?” Ja, det finns inget som är för stort eller för litet för att hjärnan ska gå på högvarv nattetid. Timme efter timme…

Därför nappade jag direkt på en annons där man efterlyste deltagare till ett forskningsprojekt om sömnstörningar. Blev man en av de lyckligt lottade skulle man få hjälp av en kognitiv beteendeterapeut. Alltså en sån där terapeut som brukar bota folk som är livrädda för hissar, spindlar eller dörrhandtag medelst konfrontation med desamma. Vad man konfronterar vid sömnproblem vet jag inte. En mardröm eller en säng, kanske?

Den första antagningsintervjun skedde på telefon och efter en tid fick jag veta att jag ”gått vidare” till en personlig intervju. Natten innan var jag uppstressad som inför en Idol-audition och när jag kom till universitet hade jag svårt att koncentrera mig på frågorna. Men just i det här fallet borde det väl ändå vara meriterande att vara mera trött än skärpt. Det visade sig sen att det inte spelade någon roll hur jag svarade för jag tillhörde ändå inte vinnarna, som valdes ut genom lottning. Som tröstpris fick jag en bok och två tian-lotter och kunde skrapa fram en vinst på en tia. Olika falla ödets lotter, alltså, och även turen lär vara en randomföreteelse.

I fredags skulle jag se Sissela Kyles föreställning Dina dagar är räknade. Jag var otroligt nervös för att jag skulle somna eftersom jag sovit alldeles för lite natten innan. Jo, det har hänt att jag nickat till på teater förut. Hur fantastiska de än är där på scenen, kommer det ofta ett läge då skådisarna tar över de där fårens roll som sömnpiller, fast mycket effektivare.

En gång somnade jag mitt i en monolog med Tomas von Brömssen. Eftersom jag satt bara några meter ifrån honom, och har ett hår som belyst bakifrån förvandlas till en uppseendeväckande gloria, blev jag livrädd att han skulle känna igen mig när jag något år senare skulle bli presenterad för honom av Ulla Skoog, backstage efter premiären på Rent under. ”Det här är Siv, hon som har skrivit tant- och farbrorsmonologerna”, hojtade hon till Tomas som spärrade upp ögonen så där som bara han kan. ”Va, är det du!!?” skrek han och rusade fram emot mig. Nu klipper han väl till mig, tänkte jag, men istället fick jag en varm och svettig kram. Antingen hade han bortträngt bilden av mig eller så lät han min manusinsats släta över mitt tidigare så förolämpande beteende.

Jag förstår inte hur kulturtanterna gör. Alla dessa medelålders kvinnor som utgör sådär 80 procent av teaterpubliken. Hur lyckas de hålla sig vakna? Och hur kan Sissela Kyle stå där kväll efter kväll utan att ramla ihop. Hon är ju också i den åldern som kallas övergångsåldern (även om den borde heta undergångsåldern, så tappad på kraft som man blir). Mest nervös var jag för hur hon skulle gissla mig om jag somnade... min plats var nämligen mitt på första raden.

Alltså efterlyste jag bra tips på Facebook, vilket ledde till att jag gjorde en Yoga Nidra-meditation, käkade raw food och låg på spikmatta (”en kort stund ska det vara, annars somnar man istället”)... och laddad med en flaska med orden Well och Focus och Skärpa i versaler på etiketten begav jag mig till teatern. När jag även stjälpt i mig mitt livs första energidryck satt jag, till min stora förvåning, alert som en mört hela föreställningen igenom. Sen hängde jag med till en pub av bara farten och där fick jag till och med komplimanger för att jag såg så strålande pigg ut.

Nu kan det ju ha bidragit att Sissela Kyle var så ohemult pigg där på scenen, förutom att hon är intelligent, rolig och egentligen ser ut som om hon fått sig ett större antal bonusdagar tilldelade – jag vet, för jag satt som sagt ganska tätt inpå henne och några ålderstecken var inte ristade i det ansiktet, tro mig!

Hursomhelst är jag tillbaka i brist-på-sömn-träsket igen. Det är verkligen synd att jag inte fick den där kbt-hjälpen, för jag inser ju att det är i mig som det är något lurt. Inte vet jag hur jag kan somna på en alldeles fantastisk föreställning men inte i min egen säng och absolut inte på en flygresa till Thailand. Det är just under såna långresor man verkligen fattar varför det är en av de mest effektiva tortyrmetoderna, att hindra folk från att sova. Det är bara det att jag torterar mig själv, om än ofrivilligt.

Boken jag fick, då? Jo, det är en väldigt vacker självhjälpsbok och den är säkert väldigt bra. Men än så länge har jag bara kommit till att räkna fåren på framsidan. De är fyra. Tillsammans med fårskallen som trött och virrig skriver detta är vi alltså fem…

Men utan tupplur får man tuppjuck, så endera natten måste jag ta itu med den tuffa uppgiften att försöka lära mig sova. Det där som minsta unge bara kan, utan någon som helst vägledning. Det är verkligen ingen ordning på allting, som Pippi brukar säga.

Sov gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar