söndag 18 april 2010

Saker jag undrar över… 6. Om aska

Har det verkligen varit mulet idag? Eller var det askmolnigt?

Är det inte märkligt att nu när luftrummet är så stilla, och helt i avsaknad av mänsklig närvaro, blåser vindarna som galna därute?

Varför är askmolnen, i motsats till de mörka åskmolnen, rosa på väderkartorna? Försöker man avdramatisera askan med gullighetens och det oskyldigas färg? ”Ingen rädder för vargen är...eh... om vi återger molnet babyskärt”… eller hur tänkte meteorologerna?

”Askan är ofarlig för människor om den finns på hög höjd”, säger WHO och Socialstyrelsen. (Det måste ju även gälla meteorer, virvlande gjutjärnsstekpannor eller andra potentiella faror som vi omöjligen kan konfronteras med så länge de befinner sig några tusen meter ovanför oss.) Men varför sägs det inget om vad det innebär om (läs:när) askan plötsligt faller ned? Vilket rimligen kan och måste hända när som helst… (Alltså, förutom att det talas rätt mycket om att djuren i så fall bör hållas inomhus.)

Slutligen, och det här bekänner jag högst motvilligt, undrar jag om det ändå inte är jag som ligger bakom den uppkomna krissituationen… I tisdags eldade jag nämligen upp en hel del vissen växtlighet i en tunna på min kolonilott. När jag var färdig samlade jag ihop askan i en hink eftersom jag har hört att aska är bra för växtligheten (förutom för den som blir uppeldad, alltså). Och jag hade verkligen för avsikt att sprida ut askan på min lott, jag visste bara inte var och hur askan ska appliceras. Alltså tänkte jag en hel del på detta förfarande men jag gjorde ingenting… fast jag planerade att göra det på torsdagen.

Fattar ni? Hur stora är oddsen egentligen för att detta bara är ett rent sammanträffande?!? Att samma dag som jag för första gången i mitt liv tänkte sprida ut aska på marken, så kommer det ett askmoln från Island och tar över…

Tankens kraft sägs ju vara oändligt stor, alltså är den betydligt större än kraften hos en isländsk vulkan… Så, förlåt alla ni som drabbats av inställda flyg och andra olägenheter… Imorgon ska jag ställa allt till rätta och sprida ut det där innehållet i hinken. Så håll djuren inne, är ni snälla! (Särskilt du som eventuellt råder över den där feta kaninen som käkar upp mina tulpaner.)

lördag 10 april 2010

Förunderliga frön & frihetens fräknar

Försådde frösådden... och får se att flera frön är så försåtligt små att man lätt försår sig. Så nu frodas flera fruktsamma, friska frön förgäves… och att förgöra förgroende frön är ett förfärande förfarande för fröfränder.

…..

Till min stora förundran frodas försådden, alltså, men på min kolonilott har spirandet ännu inte riktigt kommit igång. Så sent som förra helgen var jag där och skottade snö (!) och jag ber till gudarna att det var för sista gången den här efterhängsna och massiva vintern.

När jag väl fick undan en del av det tjocka snötäcket tittade några snödroppar fram: taniga, bleka och skira men ändå starka som små tennsoldater. De hade alltså gått i blom under tyngden av en halv meter snö! Så i mitt nästa liv kan jag gott tänka mig att vara snödroppe.

Annars tillhör jag den minoritet kolonister som odlar hellre än bra och ogräset lär väl få övertaget även denna sommar. Vissa dagar odlar jag ärligt talat hellre fräknar i hängmattan än rensar rabatter. Så varje sommar förvånas jag över varje blomma som ändå går i blom.

På den ena ytterväggen till min enkla stuga har jag skrivit en av mina kortdikter och den säger en del om varför jag är kolonist (utöver det där med hängmattan):


TRÄDGÅRDSGLÄDJE

När man har en trädgård
tar mörkertiden slut
då blomsterlökar sprängs
av växtkraft som vill ut.

Så härligt att få följa
allt som händer i rabatten,
se växandet ta fart
av näring, skydd och vatten.

En närvaro i livet,
som inte kräver ord,
i händernas kontakt
med plantor, frön och jord...

Det är en särskild njutning,
ja, en känsla helt enorm,
när allt sen exploderar
av dofter, färg och form.



Så för mig gör det inte alls ont när knoppar brister, däremot hugger det lite i hjärtat att jag nu måste göra utrensningar i frösådden.

torsdag 1 april 2010

Allvarligt talat... denna torsdag som skär i hjärtat

Skärtorsdag 2010…
och det skär mig i hjärtat att min Sara inte finns längre.

Min kropp gav henne livet
...en annan tog hennes liv.

För tretti år sen slog hennes hjärta
för sista gången inuti mig.
För snart tolv år sen slog det
för sista gången inuti henne…

Hon skulle ha fyllt 30 idag, haft en stor fest…
och jag skulle ha gett henne 30 röda rosor
för all min kärlek…

Från ett hjärta till ett hjärta,

brukade vi skriva till varandra.
Nu lägger jag rosorna och ännu ett stenhjärta
på hennes grav istället.

Från ett hjärta
tungt som sten
till ett hjärta som slutat slå.

Skärtorsdag
Hjärtat rispat…
blöder…
för allt som inte får firas.