lördag 10 april 2010

Förunderliga frön & frihetens fräknar

Försådde frösådden... och får se att flera frön är så försåtligt små att man lätt försår sig. Så nu frodas flera fruktsamma, friska frön förgäves… och att förgöra förgroende frön är ett förfärande förfarande för fröfränder.

…..

Till min stora förundran frodas försådden, alltså, men på min kolonilott har spirandet ännu inte riktigt kommit igång. Så sent som förra helgen var jag där och skottade snö (!) och jag ber till gudarna att det var för sista gången den här efterhängsna och massiva vintern.

När jag väl fick undan en del av det tjocka snötäcket tittade några snödroppar fram: taniga, bleka och skira men ändå starka som små tennsoldater. De hade alltså gått i blom under tyngden av en halv meter snö! Så i mitt nästa liv kan jag gott tänka mig att vara snödroppe.

Annars tillhör jag den minoritet kolonister som odlar hellre än bra och ogräset lär väl få övertaget även denna sommar. Vissa dagar odlar jag ärligt talat hellre fräknar i hängmattan än rensar rabatter. Så varje sommar förvånas jag över varje blomma som ändå går i blom.

På den ena ytterväggen till min enkla stuga har jag skrivit en av mina kortdikter och den säger en del om varför jag är kolonist (utöver det där med hängmattan):


TRÄDGÅRDSGLÄDJE

När man har en trädgård
tar mörkertiden slut
då blomsterlökar sprängs
av växtkraft som vill ut.

Så härligt att få följa
allt som händer i rabatten,
se växandet ta fart
av näring, skydd och vatten.

En närvaro i livet,
som inte kräver ord,
i händernas kontakt
med plantor, frön och jord...

Det är en särskild njutning,
ja, en känsla helt enorm,
när allt sen exploderar
av dofter, färg och form.



Så för mig gör det inte alls ont när knoppar brister, däremot hugger det lite i hjärtat att jag nu måste göra utrensningar i frösådden.

1 kommentar:

  1. Helt underbar! Den ger jag till min farmor som älskar sin trädgård på mors dag, med ditt namn så klart :)

    SvaraRadera