söndag 2 maj 2010

Körsång med luddiga stämmor

Jag har börjat sjunga i kör – mest för att ta reda på varför det är så omåttligt populärt att sjunga i kör. (Ungefär av samma anledning som jag undrar varför Ullared är Sveriges populäraste turistmål, men just dit är jag inte på väg ännu.)

Det är jag och sisådär en halv miljon andra svenskar som sysslar med körsång, även om vi ju inte gör det i en och samma kör. Det finns hellre-än-bra-körer, som Våga-sjunga och Alla-kan-sjunga, och så finns det mer professionella körer som innebär att man helst ska ha inlett sin bana i Adolf Fredriks goss- eller flickkör.

Just den sortens skolning har ingen varit i närheten av i min kör, även om gudarna ska veta att vi skulle behöva den nu. Däremot betalar vi alla hyra till det kommunala fastighetsbolaget Öbo. Därmed har det flesta som främsta merit att vi brukar ta bort luddet i torktumlaren men stämmor är något vi hittills mest förknippat med hyresgästföreningens årsmöten.

Att Öbo valt att starta en kör skulle kunna vara ett led i att förbättra boendemiljön genom att försöka förvandla ett gäng missljudande duschsångare till något som inte i första hand betraktas som en störande olägenhet av övriga grannar.

För att genomföra detta Don Quijote & Sancho Panza-projekt har de superduktiga körledarna Gunnel och Fred Sjöberg anlitats, liksom proffspianisten Göran Bejstam. På icke redovisade grunder är det hela dessutom ett EU-projekt. Sådana brukar handla om missväxt (missljud?), glesbygd (avfolkning enl. föregående stycke?) och forskning (det är ju redan påvisat att antikropparna i blodet ökar vid sång, så en tes kan vara att immunförsvaret stärks för att kroppen behöver försvara sig mot de missljud somliga frambringar).

Troligen är det så pass outhärdligt för körledarna att man vill avverka det hela på kortast möjliga tid. Tre gånger har vi 200 (!) glada amatörer i Öbo-kören övat. Ingen kan några texter och vi glömmer våra stämmor i samma sekund som körledarna släpper taget om just vår grupp.

Ändå kommer vi tillbaks! Det fina med kråksången (aldrig har väl detta uttryck varit så passande!) är nämligen när Fred Sjöberg läxar upp oss för att vi sjunger för såsigt. Då kraxar vi än värre, för ingen kan skälla så roligt som han. Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att just det skulle vara den stora behållningen, men jag kan varmt rekommendera honom även för andra boendeprojekt (som exempelvis tvättstugekonflikter om luddfilter).

Som det ofta är när EU är inblandat ska det hela naturligtvis avslutas pampigt och storstilat. Efter bara två körövningar till har vi premiär i Örebro Konserthus, där vi ska köra Nikola Sarcevic, som gjort internationell succé i Millencolin (!), och Anna Sahlene, som garanterat kommer att sakna kören från Melodifestivalen. Men vi slipper skämma ut oss bakom rapparen Osten af Mozzarella. Han, som är minst känd, är den enda som tänker på sitt rykte och kör solo.

Min tanke nu är att jag alltid kan låtsas att jag sjunger, när jag väl står där på scenen, men jag befarar att alla de andra deltagarna tänker likadant. Risken är alltså att publiken kommer att få se en brokig samling förvirrade hyresgäster som alla gått med i Alla-kan-vara-tysta-kören.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar