måndag 21 juni 2010

Tantvarning utfärdad

På sistone har jag testat några nya yrken. Som körsångare gjorde jag ingen större succé, särskilt som jag missade själva konserten eftersom jag tog fel på dag. Dessutom var det erbarmligt svårt att memorera sånt som texter och altstämmor. Ingen doakarriär för mig alltså. Men mina insatser som home stylist hos en vän som nu sålt sitt hus till drömpris (för honom alltså) har fått folk att applådera av förtjusning. Lika prisad blev den vegetariska maten och dukningen (även den bitvis vegetarisk) som jag åstadkom till ett par vänners bröllop. Kock och dekoratör/florist är alltså tänkbara karriärval även de.

…om det inte vore för att jag misstänker att jag håller på att bli lite för gammal för att hoppa på nya tåg. Till min stora förskräckelse finns det nämligen några tantvarningar i mitt beteende just nu.


Alarmerande tecken på ”tanteri”:

1. Efter att i hela mitt liv ha tyckt att pelargoner är den tråkigaste och absolut tantigaste blomman, näst efter den extremt fula tagetesen, har jag plötsligt fullt med pelargoner i mina fönster. Visserligen inköptes de till home styling-projekter eftersom de var billiga och erbjöd mycket blomster för pengarna samt, enligt inredningsmagasinen, just nu är väldigt inne även bland unga människor. Men… faktum kvarstår: jag lever numera i ett hav av tantblomman nummer ett. (Och jag funderar på om dess popularitet bland tanter kan bero på att blommorna visserligen vissnar men mirakulöst åstadkommer nya, fräscha exemplar lika snabbt. En tantdröm, eller?)

2. Jag har börjat gilla kaffebröd. Ännu har jag inte fallit så lågt att jag äter sockerkaka, muffins och andra obegripliga skapelser som bara är ätbara på smetstadiet. Men… jag kan plötsligt drabbas av en oemotståndlig längtan efter en viss toscamazarin som bakas i ett visst bageri i ett visst kulturreservat i stan. Och plötsligt tycker jag att en kopp te med ett sådant underverk är höjden av lyx och alltså överträffar ett glas iskall cava till veckans avsnitt av Spanarna. Vin&Spanarna-traditionen är hotad! Min ungdomlighet likaså…

3. Jag har börjat se fram emot lördagar, inte som den dag då man verkligen kan festa till, utan som den dag då veckans roligaste korsord kommer i DN.

4. Till min stora förvåning slänger jag mig plötsligt med uttryck som ”för allt vad tygen håller” och ”tända på alla cylindrar”, vilket fick en av mina yngsta facebookvänner att kommentera att ”just precis där kan man faktiskt ana åldersskillnaden oss emellan”.


Och det är väl just så det är, även för mig, att jag börjar ana en åldersskillnad… fast jämfört med mig själv för en liten tid sen. Alla de här tecknen har nämligen gjort entré bara under de senaste månaderna.

Idag fyller jag 53, men igår sa jag till min egen mor att jag fyller 54. Ska jag hålla på så här kommer jag väl att vara 60+ innan veckans slut…

Men när jag då firar att jag blivit pensionär är det min innerliga önskan att min dotter (som för sjuttielfte gången på ett år inlett en ny jobbkarriär) är festens DJ. Och att hon bara spelar det allra senaste inom clubmusiken: house, dubstep, breakbeats och häftiga remixlåtar som får dansgolvet att vibrera…

För än så länge föredrar jag Fabric Live (googla på det, ni som är 30+ biologiskt eller till sinnet!) framför BAO (googla på det, alla ni andra!). Röyksopp är fortfarande min favoritgrupp… och jag har under hela våren öst loss varje fredag på DansJam (kolla på Facebook!), där jag varit den absolut äldsta deltagaren (till och med som 52-åring).

Så, hmm… kanske ändå… att jag ska starta en ny karriär som dansare...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar