måndag 20 september 2010

Saker jag undrar över... 7. Om Sverigedemokraterna

Hur många är det som helt enkelt förväxlat partinamnen? Jag menar: "Sverige" eller "Social" och sen "demokraterna", hur lookalike är inte det!? Plus att Sverige har mer dignitet än Social. Hur är det annars möjligt att mer än var tjugonde väljare har valt som virrpannor?

Hur kan Jimmie Åkesson ha uppfattningen att de andra partierna har kopierat SD:s partiprogram? (Vilket han faktiskt sa under valvakan igår.)

Varför råmade Sverigedemokraterna som kossor på valvakan? När de inte lät som om de var på fotbollsmatch, alltså… mycket boll, ingen koll i det gänget? ”Dum som en kossa” är ett uttryck som bara dyker upp, så där, i det här sammanhanget. Undrar varför…

Varför är arbetslösa unga män den största gruppen som röstat på SD? Och varför är just Landskrona, där man har extremt hög kriminalitet, det starkaste SD-fästet?

Varför har jag fått en bula i pannan? Visserligen klev jag på en kratta igår, så att den snudd på knockade mig… men jag undrar ändå om det inte har med Sverigedemokraternas framgångar att göra. Osannolikheten har trots allt blivit mer sannolik sen igår. Och det gör riktigt ont.

onsdag 8 september 2010

Min plats på jorden

Feng och Shui är bara förnamnen på vad som sker just nu.

Jag har inlett "Det stora slaget mot materian" och allt började med att jag köpte nya snygga galgar på Clas Ohlson. En vecka senare är garderoberna rensade och min kolonistuga utrymd och till hälften riven och lyft. Allt ruttnande trä är borta. Konsekvens: även min kropp har minskat sin materia och även mitt sinne har fått ett lyft. Så tack för det, Clas!

En av karlarna som var med och lyfte huset, som stod direkt på backen men ovanpå en grop, sa att han aldrig sett så mycket bråte under en stuga – och han har lyft många. J har dessutom lyft skrot i bokstavlig bemärkelse. Det var onekligen lite läskigt att se vad vi har sovit på.

Just nu skyfflar jag sten dagarna i ända... och jag tror jag fattar varför vägarbetarna står och hänger på spadarna mest hela tiden. Väl hemma hänger jag på allt: soffan, J, dörrkarmarna, mina egna ben... Armarna är som överkokt spaghetti men så håller jag också på och skapar min egen grund.



Maorierna har ett uttryck som är viktigare än något annat. Turangawaewae betyder ungefär ”Min plats på jorden” eller ordagrant ”En plats att stå på”. Detta är viktigare än något annat när man presenterar sig för en ny person. Ens turangawaewae säger mer om vem man är än det yrke man har.

För maorierna brukar det vara platsen man är född på. Här i Sverige kan det vara svårt att känna en sådan kärlek till ett anonymt hyreshus med asfalterad bakgård. Kanske är det därför så många skaffar ett hus på landet. Vi ger blanka den i om det är praktiskt, bara vi blir förälskade.

Min kolonilott är mitt turangawaewae, det bara känns i hela kroppen att det är så. Oavsett skick är det något jag vill ta hand om och ha kvar. Ruttet virke, skrot och otämjbart ogräs till trots har jag älskat denna plats från första stund. Kanske är det så just på grund av dess ofullkomlighet. Rensandet behövs i mitt liv, liksom det vilda. För att det är sån jag är själv. Perfektion och Floridasol 365 dagar om året är inte riktigt min grej.

Det borde vara en mänsklig rättighet att ha ett turangawaewae. När jag ser bilderna på människor som inte vill överge spillrorna av sina hus i Pakistan tänker jag att det är deras turangawaewae de klamrar sig fast vid. Hur ska de nånsin återhämta sig, även från sorgen att förlora sina turangawaewae..?

För inte så länge sen låg även mitt turangawaewae på en ö, som inte skapats av översvämningar men där jag ändå drabbades av mitt livs största katastrof; det var där jag fick veta att min dotter blivit mördad.

Ändå var det just där jag fann själens ro och där skrev jag en sång om kärleken till en plats.

Nu var just den platsen inte bara min och därför är den nu utbytt. För så är det med ett turangawaewae, det kan ersättas av ett nytt - som bättre speglar vem man är - även om man kanske inte tror det i lämnandets skede. För hur som helst behöver man en sådan plats, som en sorts tillvarons galge man kan hänga upp sitt liv på och känna sig som hemma i sig själv.

Vilken plats på jorden är din?




Jag älskar denna plats
av Siv Andersson

Jag älskar denna plats där vinden rör sig fri
fri att stanna upp och sedan dra förbi
Ifrån nord, ifrån syd och från öst och från väst
möts de vind emot vind på den plats jag älskar mest
Och varje vind har kraft att bära hit ett frö
ett frö som får ett liv, vissnar ner och dör
på denna plats, där jag får vara

Jag älskar denna plats där utsikten är fri
Där min blick blir mätt av en ordlös poesi
Där berg och sky blir ett, förenas blå och grå
Och där min väg är grön och mjuk där jag vill gå
Där solen sänker sig, ger sjön sin gyllne glans
och luften fylls av dis, som slöjors svep i dans
på denna plats, där jag får vara

Jag älskar denna plats, där min känsla är fri
Från blå melankoli till glädjens symfoni
Här kan mitt hjärtas rum alltid ha en öppen dörr
Och här så är jag trygg bland rötter ifrån förr
Här kan jag vara jag, just sådan som jag är
bland doft av tall och gran och med smak av bär
på denna plats, där jag får vara

Jag älskar denna plats, där min själ är fri
Där jag kan vara lugn när tiden drar förbi
Där mitt liv fylls av liv ända fram till den dag
då min själ växt sig stark men min kropp blivit svag
Och när kroppen ska bli mull och jag tagit farväl
kan jag flyga här helt fri… Vinden bär då min själ
på denna plats, där jag får vara