måndag 11 oktober 2010

En extremt Extreme Home(?) Makeover

Kolonistugan är under renovering och jag känner inte igen mig själv längre. För bara någon månad sen var jag en spröd poet i skira NoaNoakläder. Numera slafsar jag runt i leriga brallor, och händerna är valkiga och luktar tjära och snus, och det utan att jag tagit i någotdera.Till det finns ingen annan förklaring än att det beror på själva hantverkandet.

Följaktligen intar jag dagens första frukost kl 05.00 och jag hänger på låset hos ByggMax och Clas Ohlsson, när jag inte hänger på en stenskyffel eller siktar med varmluftpistol... Här om morgonen for jag till Arnes Plåt och fyllde en släpkärra med sånt som vatt, staps och nock och helt utan pock fick jag igenom samma rabatt som byggherrarna.

Jag håller alltså på att bli en främling, och inför det känner jag mig, trots dagens politiska klimat, inte det minsta fientlig. Tvärsom. Jag välkomnar mångfalden som plötsligt väller in över mina egna gränser.

Inom en snar framtid kommer jag med största sannolikhet att kalla mig Andrzej, ha oborstad mustasch och käka lunchmackor helt utan sallad. Min poetiska ådra har då ersatts av ådring medelst pensel och jag svingar en hammare lika obehindrat som jag slänger käft.

Ibland är livet verkligen överraskande intressant.

2 kommentarer:

  1. Härligt jobbat Andrzej! Hoppas du svingar hammaren varsamt om jag kommer på besök då... (Blir egentligen mest nostalgisk och känner saknad över min forna kolonistuga!). Höstiga Hälsningar Åsa V

    SvaraRadera
  2. Hahahahaha, skrattkramp!!!! Tack för ett fint inlägg, byggherren Andrzej... ;)

    SvaraRadera