tisdag 17 maj 2011

Älskade skraplott

Skrev visst om hagel senast och det har känts som så länge sen att det var som en annan årstid. Men så haglade det igår igen och sommaren som har varit däremellan är visst redan över. Vi har inga tornados eller jordbävningar men vi har väldigt många årstider. Så det är trots allt lite spännande att vara svensk.

Igår stod jag med hagel studsande runt benen och skrapade gammal färg från ett fönster på kolonin. Det tredje av tolv på min kolonistuga som ska renoveras till drömhus. Sen ska även väggarna skrapas och målas... så jag har just döpt om stället till Skraplotten. Jag vinner inga pengar på den men en hel del annat - som till exempel livskvalité. Ibland kan jag också överväldigas av något som kan liknas vid storhetsvansinne. Tänk att jag, moi, äger en kåk. En alldeles egen. Och jag får göra precis vad jag vill med den så länge jag inte överskrider vissa yttermått, som jag sannerligen utnyttjat maximalt.

En annan kolonist har en så pytteliten stuga att hon målar om den nästan varje år. Det kommer inte jag att göra, riktigt så kul är det inte att skrapa. Däremot finns det nästan ingen hejd på allt jag vill måla dit en gång för alla. Min dikt Trädgårdsglädje har jag skrivit på huset redan tidigare. Nu är de första två verserna rivna tillsammans med allt mögligt trä och grannarna kräver unisont att dikten återställs. Tänk va, det skulle väl aldrig gå an i ett villaområde. Där skulle det klassas som klotter. Men på en kolonistuga kan man ta ut svängarna, så jag vill inte byta ut den ens mot Drottningholms slott. Än mindre mot en villa i Danderyd.

Problemet är bara att valmöjligheterna är oändliga. Dikten ska så klart dit igen... men sen då? Jag gillar grekiskt turkosblå detaljer, helvita norska trähus, indiska färgexplosioner, ärggrönt och bladguld. Men hur kombinera detta? En variant kan ju vara att göra helt olika utföranden, ett på varje vägg. Ungefär som jag dukar med Mateusporslin i olika färger, bara för att alla är så snygga och så får gästerna välja sin favorit.

Jo, så kan det nog bli. Då behöver jag bara bestämma mig för fyra varianter. Helst skulle jag förstås vilja ha ett guldtak också...

Tja, jag får väl se vad jag tyar efter allt skrapande. Men falurött blir det i varje fall inte! Konformitet är inte riktigt min grej och det är alldeles oemotståndligt att, precis som Pippi, få skapa ett hus som ser ut precis hur som helst.

Så, leve valfriheten!!! (Även om den är hänvisad till lekstugenivå.)

onsdag 4 maj 2011

Från frysboxen

Kommentarerna haglade
om hagel i helgen...

Granskar skör
skir grönska
och väntar
utan vantar
på att värmen
ska återvända